Politik och partaj i BA

Oh, vad an denna bloggtorka? Allt började med att jag blev matförgiftad för första gången i mitt liv för två veckor sen. Det var helt okej, men det gör ingen spännande blog post; kräktes. Åt kex. Drack vatten. Mera kex. Låg still. Man blir ju isolerad när man är sjuk, orkade inte ens öppna fönsterluckorna (kommer f ö aldrig respektera grejen med persienner utanpå fönstren. Makes no sense what so ever.) Men så fort jag fick tillbaka lite vakenhet blev det återigen intressant vad som händer utanför fönstret. Typ det här;

IMAG0158

Jobb. En bild från några veckor sen när jag följde med på nåt slags fritidskonvent i en park utanför BA. Bra drag.

IMAG0189

En bit av the place to be, Centro Comunitario Renuevo, med vimplarna och allt. Bild tagen i förbifarten en lördag, då det är matsal för folk around the block. Stora och små, sen äter vi som jobbar tsmns och städar med kemikalier som svider i halsen. Lite vattenkrig på gatan och sen är det helg. På murarna utanför är det nya politiska budskap varje vecka – inför parlamentsvalet som var idag. Min enda uppfattning om detta är de jag pratat med som inte riktigt bryr sig, inte litar på politiker och är bittra över de måste åka två timmar till en vallokal långt bort för att de struntat i att adressändra. Men i Argentina är det röstplikt och på valdagen, samt dagarna innan och efter finns det många regler kring vad man får och inte får göra. Massa ställen är stängda, man får t ex inte använda flaggor, vapen eller sälja alkohol. Argentina har som de flesta sydamerikanska länder en del stadskupper, militärdiktatur, korruption och allmänt politiskt kaos i bagaget. Plus att det är en slags under cover-monarki – presidentposten går inom familjen; för länge sen från Perón till hans fru, till hans andra fru och just nu är det frun till den förra presidenten som är president. De är familjekära, argentinarna, på flera plan.

IMAG0177

Måndagar med Erika! Erika var Salt-volontär i Buenos Aires förra året, har nu återvänt och på måndagar brukar vi hänga.

IMAG0172

På strandpromenaden t ex.

IMAG0178

Nära finns ett ställe som säljer riktigt goda smoothies, men har riktigt trötta budskap på väggarna.

IMAG0180

Fina bord.

IMAG0204

En annan måndag i Belgrano, ett område mellan mitt och capital federal Buenos Aires. Aldrig tidigare har jag så önskat att jag hade en kamera i mitt huvud, för att fånga alla tusen speciella ögonblick och människor som swischar förbi. Folk som skejtar i rusningstrafik på de åttafiliga avenyerna, galet vacker gatukonst, träd målade i alla färger och solnedgångar som man ser för att allt är så platt och rakt. Vad hindrar mig? Lika delar förundran och stress. Men ibland så.

IMAG0222

IMAG0216

Senaste måndagen med Erika fick hon hamburgare i födelsedagspresent av mig, på framtida favorit-hamburger jointen. Menyn på en gammal kartong och inget himla bordsserveringstjafs. Så ska det vara.

Bild 2013-10-25 kl. 01.43 #3

Och den 24 oktober fyllde jag 22 år!  Fick tårta, pussar och sång på jobbet. Här får man iofs pussar varje dag, hälsningskindpussar och blöta barnpussar. I övrigt; scones, spexig japansk mat och den här natt-cupcaken. Fick fyra olika tårtor-ish med ett ljus på varje. På något sätt blir det väl 22. I fredags körde vi argentinsk bbbq (birthday barbeque), asado, i kollektivet och jag sa till vår killkompis som alltid sköter grillen, att nästa gång ska du göra sallad och någon av oss (tjejer) ska grilla (det är vår grill). “Jaja, det säger ni varje gång.”

Har lärt mig en hel del om argentinsk festkultur de senaste dagarna; de är kalasiga, hurrande och liksom fest-generösa människor på ett så opretentiöst sätt. Jag är en mysbelysnings-musikstämnings-finduknings-besatt person , men här, man väntar inte, man ba tjoar och käkar vid köksbänken med taklampan tänd, tv:n på och dricker ur vad som går att hitta, gör en macka av maten och har det gött tillsammans. Jag är nöjd.

Advertisements

Världsproblem, en helg och en hemlighet

Igår var jag på ett av Buenos Aires museum för modern konst och såg en utställning av en typ uruguayisk/litauisk konstnär – multikulti på en helt ny nivå i den här staden. Jag blev förtjust, katharsis och allt det där, ett smakprov. När jag såg precis den tavlan mindes jag något jag typ glömt bort och därför aldrig berättat för någon; när jag var kanske 9 år, hade jag ett kollegieblock där jag varje dag skrev ner olika lösningar på världsproblem. Jag använde mig av flera linjaler och hade nåt slags system, olika former symboliserade olika konflikter, triangel var t ex Israel-Palestina. Man kan fråga sig; var jag en ovanligt godhjärtad (naiv) nioåring? I doubt it. Snarare en nioåring med kontrollbehov som såg saker på nyheterna och försökte skapa lite ordning och reda. Som i tavlan. Mitt bland ett system av figurer utan någon betydelse; estructura = struktur.

Jag tycker det här (vill minnas att det fanns ett projektnamn, får återkomma) är väldigt roligt, men sen tänker jag; är det inte exakt så jag gör nu också? Funderar över problem som är så mycket större än mig och försöker göra något för att få lite rätsida. Det jag gör nu har lite mer verklighetsanknytning än mina geometriskt uppställda världsproblemlösningar. Men ändå; jag vill fortfarande förstå varför saker är som de är. Efter en månad här, nära symtom på stora problem, förstår jag lite mer. Samtidigt som det blivit mindre viktigt just att förstå. Kanske blir det så när man lär känna människor. För människor är inte sina problem; droger, hunger, våld. De är individer med bra och dåliga saker i sitt liv, offer för system, precis som vi alla är och de har sitt eget perspektiv på saker och ting.

Två gånger har jag åkt runt med bil i de fattigaste bostadsområdena där jag jobbar för att få se hur det är. Det har alltid varit en konflikt för mig; jag vill se för att förstå, men jag vill inte exotisera människors utsatthet. Komma med min bisarrt höga levnadsstandard och oja och säga såhär kan ni inte ha det, era stackare. Det kanske är min rikedom som det är fel på. Tänk om de skulle skicka volontärer till Sverige för att hjälpa oss med vår överkonsumtion, själviskhet, stolthet, individualism.

Apropå konsumtion hämtade jag ut en obekvämt stor summa kontanter i fredags, pengaproblem löst, men att komma ut cash loaded, på en mera misstänkt gata och upptäcka att det blivit mörkt; sneglade då och då i skyltfönstren för att se om det stod skrivet i min panna att jag var ett hett rånobjekt.

IMAG0183

Klarade mig iaf till den här KUNGLIGA BOKHANDELN! Som ligger i en gammal biograf. Man får plocka böcker, sätta sig i nån balkong och provläsa och på scenen finns ett café.

IMAG0186

Där jag åt en medialuna (deras crossaint). Ska importera argentinarnas variant med ost och skinka.

IMAG0187

Om ni tycker att bilderna bara blir sämre och sämre så stämmer det. Min väska håller på att gå sönder och klarar bara en tegelsten; systemkamera eller spanskabok. Väljer ofta det andra, utan att öppna den. Anyhoo; mkt kamerafoton.

IMAG0195

Det har visat sig svårt att hitta stationära second hand-affärer här, men designmarknader finns det gott om. Gick på en sån i Palermo, hipster-stadsdelen i BA. Uppdelat i Gamla Palermo, Palermo Soho och Palermo Hollywood. Och säga vad man vill om det, men det är magiskt att strosa här och alla affärer, matställen, hus, allt är bara vackert och grymt. More to come.

IMAG0201

While in San Telmo, där jag kollade konst och mindes min barndom, knep jag en bild på den vackravackra kyrkan. Om Dumbledore var en ortodox kyrka skulle han se ut såhär.

IMAG0203

En sjysst tunnelbanenedgång på väg hem. Har alltid föredragit tunnelbana framför buss. Men här är det en annan sak, för i tunnelbanan vill folk alltid ha pengar. Inte specifikt av mig, av alla. Säkert milt jämfört med många andra storstäder, men till slut känner man; jag orkar inte ta ställning till varje person som berättar sin historia, genom ett tal eller en lapp de lägger i ens knä. Igår var det en liten tjej som la lappar, bad om pengar för att kunna köpa något att äta. Hon stannade lite vid mig och kikade på min ipod. Bara nyfiken, inte tiggande. Men sa inget och jag gav inga pengar. Ingen annan heller vad jag såg. Det är absurt egentligen, om inte annat; vad gör det med våra hjärtan att inte ge pengar till ett hungrigt barn? Men om jag hade gjort det hade det varit för att köpa mig själv ett gott samvete för dagen, inte för att jag tror att det förändrar något. Det är såklart inte enkelt, that’s why they call it dilemma. Och när man tänker så, att man inte tror att det förändrar, kan man ju fråga sig; vad tror jag skapar förändring då? Do it.

Fun facts och ett fynd

Buenos Aires är som sagt opraktiskt stort – om man ska åka på en weekend t ex tar det fyra timmar med buss bara att komma ut ur BA. Och fast jag gillar storstäder kan jag inte låta bli att tänka, skulle man inte kunna få ut mer av livet om man inte behövde sitta flera timmar i kollektivtrafik varje dag? Jag har iofs tur med min jobbväg, först promenad genom nio kvarter av morgonharmoni; folk öppnar upp sina business, någon stannar för att prata med en granne i morgonrock, hundar rastas. Sedan buss i 20 min, bl a genom en tunnel som skiljer min stadsdel Florida från Villa Martelli, där jag jobbar. En tunnel utan reklam, istället fylld med konst om lögner, t ex om barnen som försvann under diktaturen på 70/80-talet, när regimen stal nyfödda barn från politiska fångar och adopterade bort dem till militärvänliga familjer. Det var ganska nyss och fortfarande vet man inte vad som hände med alla kidnappade mammor och barn. Jag vet ännu mindre, eftersom jag inte förstod allt på den 3 tim långa guideturen vi var på.

Anyhoo; Buenos Aires är en stor stad, med många hörn att upptäcka. Jag är ledig på måndagar, ljuva dag då alla andra jobbar utom jag. Förra måndagen spenderade jag i San Telmo, i södra BA, en stadsdel fylld med kullersten och koloniala byggnader.

DSC_1569

Kaffepaus ska man ha, med knastrig musik och gigantiska ohäftade dagstidningar. Försök inte vända blad i vinden. Här får man förresten kaffet på en silverbricka med ett glas kolsyrat vatten och en liten kaka.

DSC_1567

Buenos Aires kallas ibland för Sydamerikas Paris och här och där förstår man varför. T ex älskar de bröd. Till all mat äter man bröd, även om rätten i sig innehåller bröd. Ingen sallad.

DSC_1565

T o m en folktom, lugn måndag blev jag tipsad om att vara försiktig med min kamera. Det som stör mig är att man aldrig kommer få ett kvitto på att det lönar sig att vara försiktig, förrän man blir rånad. Kanske hänger tipsen ihop med att folk här inte alltid litar på polisen. Har hört ett BA saying; “Gud bevare mig från polisen, tjuvarna tar jag hand om själv.” Anmärkningsvärt om det är att polisen inte har förtur i trafiken. Står i rush hour-kö precis som alla andra, med blåljus och allt. Rush hour pågår för övrigt hela dagen.

DSC_1563

Jag hittade en butik med local design, en jag kommer återvända till med mer pesos. Igår la jag mina sista slantar på bananer, hur jag ska få tag i faktiska pengar blir ett spännande helgprojekt. Såhär i backspegeln kan jag känna att ja, det var onödigt att tappa bort kontokortet dagen innan utlandsflytt. Så var det bestämt.

DSC_1562

I San Telmo finns också en vackervacker rysk-ortodox kyrka, fick dock ingen bra bild på den. BA är ju likt lite allt möjligt, ryska likheter förutom kyrkan är korruption, tokbreda avenyer och tonade bilrutor, fram och bak. Världens bredaste aveny ligger faktiskt i Buenos Aires, 140 m bred. Avenida 9 de julio, Argentinas självständighetsdatum. Fun facts!

Bild 2013-09-23 kl. 17.31 #2

Annat fynd. SOLFJÄDER! Som jag letat efter i flera år. Med tangopar, köpt på torget i San Telmo, duger fint. Kom an decemberhetta! Om solfjäder blir trendigt i vinter, kom ihåg var ni hörde det först.

Bild 2013-09-23 kl. 17.27

Och så till sist, till min mamma, som var orolig att hon skulle glömma bort hur jag såg ut. Hej mamma.