Världsproblem, en helg och en hemlighet

Igår var jag på ett av Buenos Aires museum för modern konst och såg en utställning av en typ uruguayisk/litauisk konstnär – multikulti på en helt ny nivå i den här staden. Jag blev förtjust, katharsis och allt det där, ett smakprov. När jag såg precis den tavlan mindes jag något jag typ glömt bort och därför aldrig berättat för någon; när jag var kanske 9 år, hade jag ett kollegieblock där jag varje dag skrev ner olika lösningar på världsproblem. Jag använde mig av flera linjaler och hade nåt slags system, olika former symboliserade olika konflikter, triangel var t ex Israel-Palestina. Man kan fråga sig; var jag en ovanligt godhjärtad (naiv) nioåring? I doubt it. Snarare en nioåring med kontrollbehov som såg saker på nyheterna och försökte skapa lite ordning och reda. Som i tavlan. Mitt bland ett system av figurer utan någon betydelse; estructura = struktur.

Jag tycker det här (vill minnas att det fanns ett projektnamn, får återkomma) är väldigt roligt, men sen tänker jag; är det inte exakt så jag gör nu också? Funderar över problem som är så mycket större än mig och försöker göra något för att få lite rätsida. Det jag gör nu har lite mer verklighetsanknytning än mina geometriskt uppställda världsproblemlösningar. Men ändå; jag vill fortfarande förstå varför saker är som de är. Efter en månad här, nära symtom på stora problem, förstår jag lite mer. Samtidigt som det blivit mindre viktigt just att förstå. Kanske blir det så när man lär känna människor. För människor är inte sina problem; droger, hunger, våld. De är individer med bra och dåliga saker i sitt liv, offer för system, precis som vi alla är och de har sitt eget perspektiv på saker och ting.

Två gånger har jag åkt runt med bil i de fattigaste bostadsområdena där jag jobbar för att få se hur det är. Det har alltid varit en konflikt för mig; jag vill se för att förstå, men jag vill inte exotisera människors utsatthet. Komma med min bisarrt höga levnadsstandard och oja och säga såhär kan ni inte ha det, era stackare. Det kanske är min rikedom som det är fel på. Tänk om de skulle skicka volontärer till Sverige för att hjälpa oss med vår överkonsumtion, själviskhet, stolthet, individualism.

Apropå konsumtion hämtade jag ut en obekvämt stor summa kontanter i fredags, pengaproblem löst, men att komma ut cash loaded, på en mera misstänkt gata och upptäcka att det blivit mörkt; sneglade då och då i skyltfönstren för att se om det stod skrivet i min panna att jag var ett hett rånobjekt.

IMAG0183

Klarade mig iaf till den här KUNGLIGA BOKHANDELN! Som ligger i en gammal biograf. Man får plocka böcker, sätta sig i nån balkong och provläsa och på scenen finns ett café.

IMAG0186

Där jag åt en medialuna (deras crossaint). Ska importera argentinarnas variant med ost och skinka.

IMAG0187

Om ni tycker att bilderna bara blir sämre och sämre så stämmer det. Min väska håller på att gå sönder och klarar bara en tegelsten; systemkamera eller spanskabok. Väljer ofta det andra, utan att öppna den. Anyhoo; mkt kamerafoton.

IMAG0195

Det har visat sig svårt att hitta stationära second hand-affärer här, men designmarknader finns det gott om. Gick på en sån i Palermo, hipster-stadsdelen i BA. Uppdelat i Gamla Palermo, Palermo Soho och Palermo Hollywood. Och säga vad man vill om det, men det är magiskt att strosa här och alla affärer, matställen, hus, allt är bara vackert och grymt. More to come.

IMAG0201

While in San Telmo, där jag kollade konst och mindes min barndom, knep jag en bild på den vackravackra kyrkan. Om Dumbledore var en ortodox kyrka skulle han se ut såhär.

IMAG0203

En sjysst tunnelbanenedgång på väg hem. Har alltid föredragit tunnelbana framför buss. Men här är det en annan sak, för i tunnelbanan vill folk alltid ha pengar. Inte specifikt av mig, av alla. Säkert milt jämfört med många andra storstäder, men till slut känner man; jag orkar inte ta ställning till varje person som berättar sin historia, genom ett tal eller en lapp de lägger i ens knä. Igår var det en liten tjej som la lappar, bad om pengar för att kunna köpa något att äta. Hon stannade lite vid mig och kikade på min ipod. Bara nyfiken, inte tiggande. Men sa inget och jag gav inga pengar. Ingen annan heller vad jag såg. Det är absurt egentligen, om inte annat; vad gör det med våra hjärtan att inte ge pengar till ett hungrigt barn? Men om jag hade gjort det hade det varit för att köpa mig själv ett gott samvete för dagen, inte för att jag tror att det förändrar något. Det är såklart inte enkelt, that’s why they call it dilemma. Och när man tänker så, att man inte tror att det förändrar, kan man ju fråga sig; vad tror jag skapar förändring då? Do it.

Advertisements

2 thoughts on “Världsproblem, en helg och en hemlighet

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s