Turist vs local

Jag har köpt en ny väska. Av typ plast. Och nu, varje gång jag går in och ut ur min mataffär så går larmet igång. För två månader sen hade jag antagligen blivit ganska besvärad. Men jag har blivit såpass bekväm med min spanska eller ibland avsaknaden av den, och kanske också tagit till mig tillräckligt mycket av den argentinska mentaliteten för att bara göra någon lokal gest och säga typ “hej, ni har sämst såna här larm-grejer eller vad det heter”. Så nu vet säkerhetsvakterna vem jag är, att det alltid piper runt mig och jag skulle faktiskt kunna börja stjäla saker utan problem.

Det är på gott och ont, det här med att sticka ut. På plussidan; det är en conversation starter, gör det lätt att lära känna folk. Som ovan nämnda exempel, man bandar med säkerhetsvakter, los fruteros (fruktförsäljare) och busschaufförer och det är riktigt trevligt tycker jag. I de flesta fallen män som på ett respektfullt sätt tycker jag är vackra svenska flicka, men jag kan leva med det, för det är festligare att vara kompis med folk än att vara anonym. På minussidan; det tar mycket energi att inte smälta in och jag blir hämmad av att alla tittar på mig när jag inte riktigt vet vad jag pysslar med, typ i början när allt var nytt. Och jag är en sån där turist som låtsas att jag har koll, för annars kan folk få för sig att hjälpa mig utan att jag bett om det, bevare mig. Men jag lär mig snabbt, fake it til you make it är min bästa från-turist-till-local-strategi. Det och att se irriterad och stressad ut och gå snabbt mot ett specifikt mål. Då kommer man verkligen in i stämningen, i alla fall i storstäder. Tyvärr är jag oftast stressad och har bråttom till ett specifikt mål, för jag är sen av mig och det funkar inte i en stad som är sen i sig själv, och alldeles för stor.

Anyhoo… Utan representativitet, om det är ett ord, så kommer ett axplock från senaste veckan;

IMAG0224

Jag har umgåtts med konst. Bl a en utställning med många saker i miniatyr. En pytteliten kvinna som krattar röda kulor.

IMAG0225

Och en litenliten man som hugger med en yxa.

IMAG0227

Det här är några av mina förmiddagsgrabbar och vi spelade foosball i fredags när det hällregnade hela dagen och jag aldrig hittade ett ställe som säljer paraplyer. Det klassiska utbud/efterfrågan-exemplet; när det regnar, sälj paraplyer, lite dyrare. De är uppenbarligen inga kapitalister argentinarna, förutom att de är det. Bland mycket annat. På ämnet Argentinsk Politik har jag fått reda på följande; det är alltid kris. Varje regering gör vad de vill. Ingen vill tänka långsiktigt. Man tvekar inte att sko sig på andras bekostnad. Ett land med mycket resurser, borderline U-land, om man vill använda det uttrycket, vilket man inte vill, fick vi lära oss på SIDA-kursen. I en bok jag läser; “inget annat land har haft så många politiska jultomtar och extrema höger- och vänsterpiruetter.” Stämmer ganska bra med vad en tjej från min kyrka sa med största eftertryck; “det här är inget seriöst land.”

IMAG0231

I söndags åt jag frukost kl två, efter en oavsiktligt lång promenad till floden, tågstationen och Café Paris. Skönt att ingen dömer en för detta här, medan i vissa andra oavslappnade land jag känner, säger de tyvärr, vi slutade servera frukost kl 9.

IMAG0234

Tog en spansk-paus och läste BAs engelska dagstidning, Buenos Aires Herald.

IMAG0237

IMAG0241

Har hittat mitt biljardställe, med 20 kr i timmen och långbord för pizza efteråt.

DSC_1572

På vår måndagsdejt gick jag och Erika till Café Tortoni, ett klassiskt café i BA.

DSC_1575

Min uppskattning är att gästerna består av 95% turister och 5% urstammisar, som har ett eget rum längst bak. Det är förståeligt att “vanligt folk” inte går hit, dels verkar de ha en sken-kö, man måste vänta trots att det finns flera lediga bord. Och dels är maten väldigt trött.

DSC_1576

Men vackertvackert, sen 1859, så ändå värt ett besök.

DSC_1577

Sen åkte vi vidare till San Telmo, i södra BA, en favorit, men lite mindre säkert än norra. Det sags saklart att det på många ställen också sämre att sticka ut som vit och blond för att man är target för olika brott. Det mesta handlar om att vara street smart och undvika vissa områden vissa tider, som överallt. En del pratar om hur kriminellt det är och akta dig för det ena och det andra. Det är lite olika hur jag förhåller mig till försiktighetsråd från locals. Vissa är rimliga, medan andra bara varnar för sånt som är främmande, för platser de aldrig varit på och tåg de aldrig tagit. Eftersom mitt alter ego är en urban Ronja Rövardotter måste jag ändå gå och aktivt akta mig för saker genom att testa, inte stanna hemma i borgen. Inte för att jag är modig, utan för att jag är egentligen är feg, egentligen en Skorpan som vill vara en Ronja och inte en liten lort. (Jag hoppas någon som kan sin Astrid Lindgren läser det här, för jag har uppenbarligen referens-abstinens.)

PS. Det som händer när man lever i ett nytt språk, är inte att man omedelbart blir bättre på det språket, utan sämre på sina andra. Så även om jag brukar leka med ord; ni får ha överseende med allt som konstigt är skrivet i denna blogginlägg.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s