It is possible to rock the accordion

Det är fantastiskt att jobba med barn. De är roliga, vackra och äkta. Men en sak gör mig direkt olämplig för uppgiften; vinnarskallen. Jag skulle hellre säga rättviseskallen, men, det finns olika åsikter om det där. Hursomhelst så har ju barn en fallenhet att 1) spela dåligt och 2) fuska. Om jag dessutom tvingas spela ett spel jag är sådär road av – t ex SCHACK – mot ett barn som hittar på regler och fuskar mot desamma, ja, jag blir trött. Egentligen beror det på att varje barn har sin egen uppfattning om vad just schack går ut på och det är bara att anpassa sig för man kommer inte värst långt i den här situationen;

(barn flyttar bonde fem steg diagonalt fram och tar min dam)

Jag: Nej så kan man väl inte göra? (måste börja ödmjukt)

Barn: Jo.

Jag: Nej.

Barn: Jo.

Jag: Nähä du, ska vi ta och göra något annat?

Barn: Nej.

För att inte tala om fotbollsspelet. Det är inte så mycket fusk som att de spelar oskönt, genom att snurra för allt de är värda utan att sikta och sen skylla på mig när det inte blir mål eller när det blir det. I början ville jag inte säga till en åttaåring “det är faktiskt du som är dålig”, men nu känner vi varandra tillräckligt bra för att jag ska kunna säga åtminstone “amen duuuråå”. På andra områden kan jag gå the extra fröken-mile; knyta skosnören fast de kan själva, låtsas att jag går på samma trick flera gånger, veva hopprep tills armen faller av, jaga barn i 30 graders asfaltshetta, men här drar jag en GRÄNS.

IMAG0244

Anyhoo… Såhär ser det ut när jag står precis utanför jobbet och väntar på bussen. Här måste man vinka in bussen som en taxi, så den här bilden gjorde att jag missade bussen och fick vänta 25 min, för att jag kollade på min telefon.

IMAG0245

Bort från villan och tillbaka åt mitt håll. Lite mer seriösa veckans tankar kring Uppdraget; jag tror många volontärer kommer till en miljö och en grupp människor med ett ideal och en önskan att dela deras livsvillkor. Som en solidaritetshandling, vara i deras sits. Men jag tänker ofta att det är ju inte så, även om man skulle låtsas ett tag. Vi har helt enkelt inte samma livsvillkor. Jag kan t ex inte bo eller röra mig fritt i det området där mina fritidsbarn bor, jag kan kliva av och på bussen och korsa gatan (i värsta fall gå en längre bit, när busschauffören får för sig att ta en annan väg.) Istället tar jag bussen hem, 40 kvarter inåt stan, med trädgårdar istället för sophögar och pooler istället för översvämningar – därmed inte sagt att man är lyckligare på det ena eller andra stället. Men även om jag skulle kunna dela deras fysiska vardag helt och fullt har vi inte samma livsvillkor, för det som präglar ens liv ännu mer än den materiella standarden än kanske vilken makt man har över sin egen livssituation, vilka möjligheter man har. Jag vill inte låtsas som att jag lever samma liv som människorna i Villa Martelli, men jag är sjukligt tacksam att vi kan få dela varandras vardag, få äta tillsammans, prata om små och stora saker, skratta. Och så spela schack såklart.

IMAG0247

I måndags tog jag tåget från Vicente Lopez, ovan, till Retiro, Buenos Aires sort of centralstation. Retiro betyder retreat, alltså “lugn och avskild plats”. Retiro är en av de mest olugna och oavskilda platserna jag vet, åker bara dit om jag har ett Ärende. Vilket jag hade i måndags, då jag och Erika köpte båtbiljetter till Uruguay nästa helg. Dags att förnya visumet och ta en mini-semester.

IMAG0256

På måndagar äger också ett av stadens mer hypade event, iaf bland travellers, rum; percussion-showen Bomba del Tiempo. Stämning som på bilden, inte stå still!

IMAG0258

En innergård på ett kulturcenter i en del av stan jag inte hänger i så ofta, sydvästra BA.

IMAG0259

IMAG0261

Ofrånkomligt Argentina-trademark; tangon. Har försökt ta reda på hur levande den är, och den lever alright, men det är inte common knowledge. Inte konstigt, för det är svårt! Har halkat in på två lektioner so far och eftersom jag gillar all sorts dans är det skoj, även om det inte är min favorit-pardans. Oregelbundet, intensivt återhållsamt, seriöst och dramatiskt. Efter båda gångerna jag tagit en klass har vi gått till en och samma milonga – tangoklubb.

IMAG0262

Anledningen till att tangon (som ej att förglömma både är en musikstil och en dans) lever är att såklart människor brinner för den, som den här fenomenala orkestern, El afronte – Orchestra típica = Fronten – en typisk orkester.

IMAG0263

IMAG0264

En amerikans kommentar; “I never thought is was possible to rock the accordion.”

IMAG0265

I övrigt frågar folk ofta om jag saknar Sverige/min familj/maten “där”. Det är roligt att vissa safear och säger “där” eller “i ditt land”, för de vet fortfarande inte om de ska säga Suecia eller Suiza (Schweiz). Jag säger att nej, jag har inte mycket hemlängtan. Mest för att jag är sån, om jag har en någorlunda stabil situation där jag är, är det det som finns runtomkring mig som fångar min uppmärksamhet. Och om inte annat, oftast upplever jag att jag inte hinner tänka på om jag längtar hem eller inte.

Familj och vänner, det är en annan femma, men det är en speciell sorts saknad. En saknad som, när jag tänker på den, gör mig pirrigt glad och tacksam över människor som finns i mitt liv och att vi ska ses igen, HURRA! Det finns såklart specifika saker jag saknar om jag tänker efter; satsumas. Hösten. Äppelpaj. Täcke och att det är tillräckligt kallt för att använda det. Småstadssecondhand. Cykla. Knäckebröd. Men det hinner man egentligen inte heller tänka på. Det enda som på riktigt är tråkigt är att missa viktiga tillfällen med viktiga människor; nu senast vår familjetradition Mårten Gås och gåsmiddagen i fina salonger, svartsoppa och allt. Ryktet har nått mig att det blivit en alltmer populär tradition. Och så är jag inte hemma för att försvara den mot mainstream-attacken.

Nej. Jag hoppas ni njuter av var ni än är och att ni upptäckt gåsmiddag eller något annat fint för att ljusa upp november. Ciao for now!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s