Dag och natt, bara inte jul

Det är för mig omöjligt att ta in att samtidigt som jag är här, bland lila träd, trasiga trottoarer och sjuka mängder rött kött med världsklassglass efteråt så är det ADVENT och ärkemys i Sverige. Att allt pågår samtidigt. Jag blev väldigt illa till mods häromdagen när de spelade I’ll be home for christmas på Starbucks. Många utomlandssvenskar blir mer traditionella och pyssliga än de är hemma. Inte jag. Jag går åt andra hållet. Så renrakad jul som möjligt, tack. Vet ännu inte riktigt vad argentinska jultraditioner handlar om dock, storstadskommersen har so far stått för stor del av intrycken. Det är ju möjligt att det finns andra seder och bruk, men jag tror knappast det. (Så skulle en sann porteño sagt! Huvudstadsarrogans! Hepphepp!) Anyhoo; här kommer en uppdaterad bild på utsikten från mitt rum.

DSC_1578

IMAG0284

För några veckor sen fick jag hänga med på det årliga mötet med organisationen för läxhjälp/fritids, i vår del av stan. Härligt informellt allting; vi skulle ha varit i en park, men eftersom det regnat var vi på ett av fritidsen, 40 pers i ett litet rum. Inget mötes-kaffe, nej, mate som man skickar laget runt. När vi pratade i smågrupper kunde nån stå utanför och röka samtidigt och delta genom gallerfönstret.

IMAG0277

Mate på pysselstunden. Det var knytis-lunch med reggaemusik och som sista grej skulle vi göra en mural, ett konstverk utifrån vad vi hade pratat om och vad vi ville förmedla. Handlade mycket om att bli erkända av samhället, som yrkeskår. Vet inte om bristen på erkännande beror på att den här typen av verksamheter mest finns i områden med lägre socio-ekonomisk nivå. I slutet av dagen samlades alla i en ring och varje community center fick en blomma att ge till ett av de andra centren. Så häftigt att få se vad som finns bakom alla yttre skillnader; ett enormt hjärta för stadsdelen, el barrio, där man jobbar, inte bara med barn utan med hela familjen och inte bara med läxor utan med allt som rör barnet.

IMAG0274

Några av mina sköna kollegor! Synd att det låg ett slakteri precis i närheten och att det blåste kraftigt den här dagen. Ändå sa någon “vilken härlig luft det är här!”. Beror på vad man föredrar, damm, bensin eller dött djur.

IMAG0285

Juan Carlos, chefen och pastorn på Centro Comunitario Renuevo! En sån där eldsjäl som går fort och i förbifarten hjälper till med allting, sopar, diskar, bär lådor, för att i nästa stund koka kaffe till mig fastän bara jag vill ha och han har tusen andra saker att göra. Hade nyss sin 60årsmaskerad, utklädd till safari-man, hans fru till en senapsflaska.

IMAG0282

Kvinno-pepp.

IMAG0283

“Frihet i husen, på gatorna och i sängen”. Värt att nämna om den här dagen är också att den var lite för mycket för mig. En utmaning som är en av de största i volontärrollen so far; att på ett främmande språk, i ett sammanhang som jag egentligen inte är en del av, ändå alltid hålla intresset, vakenheten och närvaron uppe. Vid sidan av all tacksamhet och glädje jag känner inför tiden här, så finns också detta. Att man ibland blir trött helt enkelt och skulle vilja säga nej tack. Det är bra nu. Nästan bara pga av språket och för att det, som man uttrycker det på spanska, kostar mig att lyssna och prata. Och just pga av språk- och kulturdistansen, måste jag också se extra intresserad, vaken och närvarande ut för att undvika missförstånd! Det kostar också på, det supermedvetna kroppsspråket som uppstår i luckorna mellan verbal kommunikation… Som jag och Andrea konstaterade; det blir varje dag lättare, men aldrig lätt.

IMAG0337

En annan dag, med andra barn, när jag hängde med en JEBZN. Evangelikal ungdom i norra BA typ.

IMAG0338

En dag när molnen var precis som mina 6-åringar ritar dem.

IMAG0331

Tror visst jag nämnde några trevliga svenskar vi träffade i Uruguay! Tove och Lasse , lika trevliga i BA, på percussionshow ännu en gång.

IMAG0316

En annan dag gick vi på salsaklubb och jag insåg att jag inte kan dansa salsa. Men det löste sig ändå på något sätt, det är roligt när de säger “tänk att du kan dansa fast du inte är härifrån”. Skön världsbild.

IMAG0312

När det är natt i BA har det ibland hunnit bli morgon utan att man märkt. Och eftersom jag aldrig går upp innan halv nio har jag inget emot att se hur den riktiga morgonen är. Smått magisk.

IMAG0215

IMAG0211

IMAG0345

Och omvänt, när det är dag i BA är det natt innan man märkt. Tiden går lika fort som de allra olämpligaste bussarna kör och det är bara att hoppa på och hoppas att man överlever.

IMAG0348

Nu drar jag till norra Argentina och Iguazu-fallen över helgen! Jag menar andra advent.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s