Kannibalrykte

Att leva i en annan kultur innebär att man från början till viss del är socialt avprogrammerad. Man måste t ex lära sig från scratch hur man hälsar, när det är läge att småprata och om folk verkligen är arga när de skriker på varandra. Att leva på ett nytt språk dock, det lägger liksom till en social dimension som inte fanns innan. Alla vanliga missförstånd som kan dyka upp i sociala situationer, blir ännu svårare att undvika. När man lär sig ett språk kan man verka blyg, dryg, tråkig, ignorant när man egentligen inte förstår eller inte vet hur man ska uttrycka sig. Därför uppstår ibland problem man inte haft innan och missförstånd reder liksom inte ut sig själva. Någon kommer för evigt tro att jag kallade den tjock, när jag ville säga att degen var tjock. Och jag vill försöka vara mig själv på spanska, därför kastar jag mig ut i resonemang och historier utan att veta om jag kommer ut på andra sidan. T ex en gång försökte jag dra det här skämtet om att det godaste på människokroppen är muskeln i handen där tummen sitter. Längs vägen förlorade jag liksom att någon sagt det som en rolig gissning i kontexten att ingen någonsin på riktigt skulle äta människokött. Vad som kom ut; “visste du att den här delen här på handen är den godaste att äta?” Mycket oklart ansiktsuttryck hos min kollega. Det är vad man får betala för att vara sig själv; kannibalrykte.

Anyhoo… En söndag för inte så längesen åkte jag och min house mate Clady söder om stan, för att gå på marknad.

DSC_1707

I Mataderos! I princip varje torg i BA har helgmarknader med design och hantverk och stämning, men det är gött att leta sig bort från stan ibland, äta mer hemlagad mat och dessutom kolla in lite folkdans! Kanske att man hittar lite mer av övriga Argentina här också, inte bara Buenos Aires-kultur. Olika.

DSC_1673

Clady från Peru, en klippa. Hon pluggar till läkare, tog hand om mig när jag var magsjuk och har lärt mig att tvätta quinoa. Vi pluggar helst båda i pyjamas med kaffe och lånar friskt av varandra för ingen av oss planerar överdrivet mycket, husligt sett.

DSC_1666

Vi åt humita och locro, två majsiga rätter man äter i länderna kring Anderna. I Argentina med majs, pumpa, bönor, potatis, kött, korv… Stabil bergsmat liksom och här äter man dessutom ägg till allting, på hamburgaren, i salladen, i pirogerna, i riset.

DSC_1671

DSC_1697

Generellt om argentinsk mat; när det är salt är det väldigt salt och när det är sött är det väldigt sött. Om man går på café t ex, har de klassiska grejer som brownie och citronpaj. Det de själva lagt till är ca 3 cm med dulce de leche och 4 cm italiensk maräng. Och cappucinon får man med socker och choklad och extra liten kaka.

DSC_1691

Och söta popcorn. Finns ju lite här och var i världen. Tyvärr.

DSC_1709

DSC_1713

Testade en hojaldra istället. Friterad brödgrej med marmeladfyllning. Varför inte.

DSC_1680

Folkdans. Kanske sånt de älskar att säga till turister, men jag har hört att grannskapet går till marknaden för att dansa. Vanligt fölk liksom, inga betalda kulturarbetare.

DSC_1681

Bästa paret.

DSC_1682

DSC_1684

DSC_1685

DSC_1686

DSC_1687

Jag köpte en elefanttröja, vi åt glass och det var en vanlig Buenos Aires-go söndag. Hett och färgglatt.

DSC_1699

DSC_1700

DSC_1702

DSC_1703

DSC_1714

I alla fall jag känner; att man kommer som volontär till ett land, en stad, en arbetsplats, med stora tankar om Kulturförståelse och hur man ska vara så oberörd av allt som är annorlunda, för man vet ju att “sån är kulturen”. Men när man lär känna människor upplever man sällan knepiga situationer som Kulturkrockar. Snarare som personlighetskrockar och man tänker inte “åh, intressant, en kulturell differens på det sociala planet“, man tänker “osköna människa, du gör mig irriterad.” När någon talar om sin starka åsikt utan att jag bett om den, pratar skit om andra eller försöker sko sig på andras bekostnad. Det handlar om individer, om mig och någon annan, inte om teorier med historiska förklaringar. Man kan distansera sig och tänka så, men ärligt talat är det inte lika roligt eller lika argentinskt. De är raka, oängsliga. Och om jag nu ska bygga broar och gå in i den argentinska kulturen; en argentinare hade inte sagt med politiskt korrekt tonfall “jag respekterar din kultur”, en argentinare hade ropat “idiot, vad håller du på med, du är sämst, lägg ner!”

Advertisements

2 thoughts on “Kannibalrykte

  1. Ah, vad kul att lasa och se bilder fran hur du har det Annika! Jag ar ocksa pa din sida Atlanten nu, men uppe i bergen i Ecuador. Mina basta felsagningar hittills ar: Kan jag fa sudda ut datorn? (istallet for lana…) och Min kompis Amanda ar sjuk idag, hon har fortjanat hojdsjuka (istallet for drabbats av…) Sociala koder ar en djungel, minst sagt. Hoppas du har det bra! Besos, siso-Hanna fran Liljan 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s