Hitlängtan

Och bara sådär, tog min tid här slut. Tiden går som bekant fort när man umgås, skyndar, kämpar, skrattar och sliter sitt hår. Varför jag inte haft hemlängtan, är för att jag framöver kommer ha mycket mycket hitlängtan. Kom precis tillbaka från två veckors backpackande, några prylar fattigare, många upplevelser och enstaka parasiter rikare. Senaste dagarna  har jag försökt knyta ihop Buenos Aires-säcken; promenerat mina favoritgator, lyssnat på de bästa låtarna,  ätit på min favorit-parilla, druckit mate i parken och grillat med vänner. Men insett att det är lönlöst. Jag trodde jag skulle göra något i ett halvår som skulle vara en sak för sig, något jag skulle liksom avverka och avsluta. På sätt och vis är det så, men det har också bara börjat. Kärleken till nya vänner, en ny kultur, ett språk. Fortfarande har jag bilder att visa och tankar att formulera, så bloggen får hänga kvar tills den går av sig själv.

Men detta blir alltså det sista blogginlägget på plats. Hur bättre avsluta än med en av Argentinas mest spektakulära platser? Iguazu-fallen i Misiones i norra Argentina. Dit jag och Erika åkte i december. Grejen med ofattbart vackra ställen, är ju att man tar tusen bilder, kommer hem och går igenom; vattenfall. vattenfall. vattenfall. vattenfall. ett vattenfall. åh, ett till. vattenfall. Så här kommer så få jag kunde välja ut, från ett av världens sju – officiella – underverk.

DSC_1781

DSC_1804

DSC_1839

DSC_1847

DSC_1854

DSC_1860

DSC_1868

DSC_1892

DSC_1904

DSC_1913

DSC_1925

DSC_1937

Det bästa med vattenfallen, om man kan säga så, var att det inte var någon attraktion, en nöjespark. Personalen kom inte dit och satte igång dånet, det gick inte åt massa elektricitet för att hålla igång showen. Vattenfallen har funnits här i typ 150 miljoner år, dag och natt, genom låg och högsäsonger och konjunkturer. Kanske krävs en skadad modern människa för att tänka så, men. Det mäktigaste jag sett och hört. Upp 1:15b

DSC_1949

Fick en ganska trogen följeslagare.

DSC_1952

DSC_1954

La garganta del diablo – djävulens gap. Ett otroligt 80 m högt fall.

DSC_1959

DSC_1961

DSC_1964

Curious om detta är att jag i Jujuy i nordvästra Argentina, var vid ett annat vattenfall med samma namn. Typ 3 m högt och 50 cm brett. Det verkar vara ett relativt grepp, djävulens gap.

DSC_1985

Andra dagen åkte vi över till den brasilianska sidan. Mindre mitt i fallen, mer utsikt och också den godaste passionsfrukstmilkshaken någonsin.

DSC_1998

DSC_2015

Hejdå så länge.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s